Cirkus blås, musiksagor och inspirationskurser
När kollegiet vid Musikinstitutet Kungsvägen (MIK) samlades till planeringsdag våren 2019 hade lärarna på förhand ombetts ge förslag på projekt för kommande läsår.
– Jag hade inga idéer, så på mötet slängde jag bara fram ordet “cirkus” på måfå åt blåslärarkollegerna. Vi hade ju Jacintha Damström som timlärare vid MIK och hon har lång erfarenhet av cirkuskonst, berättar flöjtlärare Åsa Dalkarl-Gustavsson.
Cirkus Blås
Och cirkus blev det! Projektet Cirkus Blås blev ett roligt samarbete mellan lärare och elever inom alla blåsinstrument och blåsorkestern KlangLigan. Jacintha verkade som konstnärlig ledare medan Åsa tog på sig producentens uppgifter. För projektet hade man inte hunnit ansöka om externa medel, men rektor Patrik Smulter gav grönt ljus och konstaterade att ibland måste man också våga satsa och ta lite risker.
– Först hade vi planerat att samarbeta med en riktig cirkusskola, men eftersom vi i lärarkollegiet hade Jacintha med bakgrund i Circus Helsinki och också Helene von Martens, som lärt känna Jacintha redan i barndomen via deras gemensamma gymnastikhobby, så bestämde vi oss för att låta våra egna elever också stå för den delen av programmet. Vi ordnade ett par workshops där de som ville fick testa på cirkuskonst. Under ledning av Jacintha och Helene lärde de sig allt från att balansera och jonglera till att uppträda som clowner.
Jacintha byggde upp ett konsertprogram utgående från musik som instrumentlärarna föreslagit och fungerade som cirkusdirektör på konserten. Den hölls i Nya Paviljongen i Grankulla, precis innan coronan slog till i mars 2020.
– Det blev en fin och rolig helhet, också tack vare att det fanns plats för rekvisita och möjlighet att använda sig av olika ljuseffekter i den stora konsertsalen.
En saga för flöjtorkester av Noelle Perrin
Tillsammans med alla sina flöjtelever har Åsa också gjort flöjtsagan “The Firefly Chronicles” av Noelle Perrin. När den framfördes vid Musikinstitutet Kungsvägen hade man bjudit in både daghemsbarn och lågstadieelever från de lägsta årskurserna.
– Själva sagan översatte jag själv till svenska och i vår version fick den namnet “Maja och eldflugorna”. Innehållet är kanske inte så märkvärdigt, men det fina är att man kan involvera hela flöjtklassen, oberoende av elevernas nivå, eftersom musiken är komponerad med lätta stämmor för de yngre flöjtisterna och svårare stämmor för de äldre.
Till det här projektet hade man ansökt om externa bidrag.
– En stor del av bidragen går vanligtvis till någon berättare eller programledare, i det här fallet skådespelaren Riko Eklundh. Jag vill att det skall vara god kvalitet på det vi gör och då behöver man ibland kalla in någon utomstående för att göra sådant som vi själva inte är proffs på. I det här projektet hade jag en dubbelroll, i och med att jag både planerade helheten och dessutom dirigerade ensemblen. Men det är kanske inte alltid den bästa lösningen.
En producent underlättar lärarnas arbete
Många lärare skulle gärna göra större ämnesöverskridande produktioner, men avskräcks av arbetsbördan. Helst av allt skulle man ha en utomstående producent som tar sig an de praktiska arrangemangen. Den rollen hade Åsa också i produktionen “The Harp of Brandiswhiere” av Sylvia Woods. I detta sagoprojekt fungerade skådespelaren Kristian Thulesius som berättare och översättningen gjordes av en professionell översättare.
– Musikinstitutets harplärare ville framföra sagan med sina elever och jag ombads av vår biträdande rektor att hoppa in som producent. Min uppgift var att sköta de praktiska arrangemangen så att läraren kunde koncentrera sig på den konstnärliga delen. De timmar jag lade ner på projektet fick jag bokföra under så kallat annat arbete i min årsplan. Visst medförde det extra arbete men å andra sidan fick jag också själv mycket inspiration.
Samarbete ger energi och nya idéer
Åsa Dalkarl-Gustavsson samarbetar ofta med flöjtlärarna vid Musik- och kulturskolan Sandels i Helsingfors. Man ordnar gemensamma inspirationskurser, hösten 2021 till exempel med Vasa stadsorkesters soloflöjtist Erica Nygård som gästande lärare. Andra samarbetsprojekt har varit med alla blåsarlärare och elever involverade under namnet “Blås!”. I hemstaden Esbo samarbetar hon också över språkgränsen med kolleger vid tre finska musikinstitut.
– Det är tungt att jobba ensam, vi kunde med fördel samarbeta ännu mera. Man borde också komma ihåg att det inte alltid måste vara så superstort. Även mindre samarbetsprojekt ger inspiration, såväl åt elever som åt lärare.