Glöm inte coolhetsfaktorn vid repertoarvalet!

– Vad vill du spela? Har du hört något bra den senaste tiden?

Den frågan ställer Mika Westerlund, pianolärare vid Musik- och kulturskolan Sandels ofta sina elever. Därefter söker de noter på nätet eller hittar musiken på youtube och följer med hur färggranna bollar, gjorda i Synthesia-programmet, faller ner på pianotangenterna. 

– Undervisningen måste vara aktuell och internet ger möjligheter att hitta noter till nästan vad som helst. På det sättet kan jag som lärare också uppfylla elevens önskningar och hålla dem motiverade och nöjda. Kursinnehållet måste vara kvalitativt, modernt och tilltalande.

Ofta skriver Mika ett eget arrangemang av musiken, allt för att det skall passa elevens nivå. Om någon del är för svår eller inte låter bra spelad enbart på piano måste man kanske förkorta stycket. Ibland får man också finna sig i att det aldrig kommer att låta precis som originalet. 

– Tonsättaren får leva med våra lösningar, konstaterar Mika. Men när barn och ungdomar får spela sådant som de tycker om, överträffar de sig själva och orkar också ta itu med svåra saker. De tar rejäla trappstegskliv i utvecklingen.

Klassiskt byttes till rytmmusik

Mika är utbildad att undervisa i klassiskt pianospel, men sedan många år tillbaka undervisar han det som kallas rytmpiano. 

– Ju äldre jag blir, desto mera ser jag styrkan i rytmmusiken. Syftet med lektionerna vid ett musikinstitut kan ju inte enbart vara att göra alla till traditionella pianosolister. Största delen av eleverna blir inga virtuoser, däremot lär de sig att uttrycka sig genom musiken. Att spela rytmmusik är ju krävande på många sätt, till exempel när man behandlar rytmiken. Att improvisera är heller ingen lätt sak. Jag försöker inte ens komma till de traditionella sonaterna med mina elever, men när de vill spela stycken som de hört i något dataspel, så är det ju ofta fråga om rena pastischer av klassiska stycken. Och när eleverna får spela sådan musik, blir de ofta också intresserade av att spela klassiska stycken. 

Mika tillsammans med sina elever vid en vårkonsert.

Repertoaren är också en coolhetsfaktor

När man talar om pianoundervisning vid musikinstitut ser många framför sig den stereotypa bilden av pianospelande flickor. Bland Mikas elever är en stor del pojkar. 

– När jag övergått till att låta eleverna långt välja repertoaren själv har andelen pojkar också ökat. Tidigare har de kanske inte ens velat berätta åt någon att de spelar piano. Man måste bejaka deras sinnen och personligheter och inte underskatta coolhetsfaktorn. Jag vill att de skall vara stolta över sin hobby och det hänger tätt ihop med valet av repertoar. 

Digitala pröva på-lektioner?

Mika har alltid varit intresserad av digitala lösningar. I klassrummet finns en kamera uppriggad ovanför pianot. Med den kan han lätt filma en liten sekvens och skicka åt eleven på WhatsApp så att eleven bättre kommer ihåg någon del av läxan. Den digitala sidan kunde också utvecklas vid våra musikinstitut, speciellt som man på många håll verkar ha svårt att rekrytera nya elever.

– Inte bara föräldrarna, utan också barnen och ungdomarna, har ont om tid. Det är tungt att ha en hobby genast efter skolan eller att på kvällen söka sig någonstans. Varför inte börja med att erbjuda korta digitala kurser? Om eleven har ett instrument hemma kan man bekanta sig med det tillsammans på distans. Om eleven sedan visar intresse för fortsatta studier är hen säkert villig att börja ta del av närundervisning. 

Rekrytering via Zoom

När coronan slog till och det var omöjligt att samlas, löste man vid Sandels problemet med rekryteringen genom att besöka skolorna på distans. 

– Vi kontaktade främst lågstadierna och bad att få berätta om vår verksamhet via Zoom. Oftast hade vi 3–4 klasser samtidigt på andra sidan skärmen. Vi berättade om undervisningen och hade på förhand spelat in korta presentationsvideon för olika instrument. På dessa fick man se hur det går till på piano-, sång-, bas-, gitarr- eller trumlektionen. Det hela fungerade förvånansvärt bra och är något som vi säkert fortsätter med också i framtiden. Vi nådde ju flera hundra elever på en enda förmiddag. 

Lågtröskelverksamhet

Mika har också haft pianoundervisning i grupp, men för tillfället är elevunderlaget inte tillräckligt stort för gruppundervisning. Däremot finns det plats för flera punktinsatser när det gäller rekrytering.

– Vi bjöd musikskolans egna elever på bandklubb fyra lördagar efter jul. De fick pröva på alla bandinstrument och avsluta med en konsert. Det här är något man också kunde utveckla – varför inte erbjuda lågtröskel-pröva-på-verksamhet i januari-februari. Lördagar står ju alla klassrum tomma. Då kunde nya elever få bekanta sig med bandinstrumenten och om de blir intresserade så är det läge att söka in till musikskolan sedan i maj. Huvudsaken är att man etablerar kontakten till eleverna på något sätt. 

Vad är bra för eleven?

Mika anser att de nya läroplansgrunderna är ett steg i rätt riktning. Man ordnar regelbundet traditionella elevaftnar och de flesta gör någon form av nivåprov. De som fortsätter efter grundstudierna till så kallade fördjupade studier håller egna konserter där de uttrycker sin egen musik. Men i allt utgår man från den enskilda eleven.

– Mycket har hänt under mina år som lärare, såväl med mig själv som med undervisningen och eleverna. De standardelever som jag blev utbildad att undervisa finns inte mera. Jag har frångått normen för vad som är bra spel, nu är det fråga om vad som är bra för eleven. För mig som pedagog är det utmanande att hitta material och hålla alla elever nöjda, men det är också just det som är så givande.  Det viktigaste är att hitta vägar och lösningar som utvecklar varje enskild elev och att kunna ge respons på just den utvecklingen.