Framtiden stavas samarbete

Delade resurser innebär större chans att locka kompetenta lärare och därmed bättre kvalitet på utbildningen. I Campus Allegro i Jakobstad har man hittat ett fungerande samarbete mellan olika aktörer – något som blir allt viktigare inom kulturfältet. 

Brita Brännbacka-Brunell är utbildningschef på Yrkesakademin i Österbotten, medan Bo-Anders Sandström är rektor för Wava-institutet. Två olika organisationer som tack vare ett långvarigt samarbete kan erbjuda sina studerande högklassig undervisning. Men inte bara det – samarbetet gör det även lättare att sy ihop intressanta arbetsmöjligheter för lärare. 

Bo-Anders Sandström har under sina år i branschen sett många fall där lärare sliter med alldeles för få veckotimmar, musiker som kväll efter kväll plockar in sina instrument ur bakluckan för att nästa dag fortsätta i en annan kommun. Många pendlar mellan Jakobstad, Karleby och Vasa för att få ihop tillräckligt med timmar. 

– Det handlar om resursanvändning, när vi hittar en bra lärare är det vettigt att kunna erbjuda hen så många veckotimmar som möjligt, något som ett musikinstitut inte nödvändigtvis kan göra på egen hand. Det här är en win-win-situation – vi får tillgång till kompetent personal, medan den enskilda läraren har större möjlighet att skapa en fungerande arbetsbild, säger Bo-Anders Sandström 

Den gemensamma nämnaren i Jakobstad är läget. YA och Wava finns båda i Campus Allegro, tillsammans med yrkeshögskolan Novia. Även stadens två arbetarinstitut har sina utrymmen här. 

Brita Brännbacka-Brunell och Bo-Anders Sandström ser samarbete som en garanti för att vi även i framtiden ska kunna erbjuda högklassiga utbildningar inom kulturfältet.  

Delade resurser ger mervärde 

Brita Brännbacka-Brunell tar sin kollega Johan Nybäck som ett bra exempel. Han är anställd som lektor av YA och är även den som ansvarar för musiksalen och andra utrymmen som musikutbildningarna har till sitt förfogande. I den rollen rycker han även ut när yrkeshögskolan Novia behöver honom, eller när eleverna i Wava-institutet ska ordna konsert eller jobba med en inspelning. 

 – Att vi delar lärarresurser gör också att vi blir som en enda stor familj här i huset. Samarbetet skapar en spännande miljö där pedagogerna får jobba på olika nivåer och med projekt som involverar allt från barn till yh-studerande, säger Brita Brännbacka-Brunell.  

Historiskt sett har samarbetet mellan de olika utbildningsinstanserna varit ännu mer intensivt. Innan Campus Allegro byggdes fanns Musikhuset, en administrativ paraplyorganisation för kulturutbildningarna, som till och med hade en anställd musikchef. 

– Riktigt där är vi inte ännu, men vi är medvetna om att vi behöver fortsätta utveckla samarbetet, säger Bo-Anders Sandström, och hänvisar till den rapport som han skrev som utgångspunkt för projektet SKAPA Jakobstad. 

SKAPA efterlyser precis det man länge jobbat med i Jakobstad. I projektets målsättningar finns bland annat formuleringar som att ”på lång sikt skapa hållbara förändringar i strukturer, till exempel genom fördjupat samarbete”. En annan långsiktig åtgärd är att säkra tillgången till behöriga och kompetenta konstlärare och pedagoger. 

Bo-Anders Sandström, rektor för Wava-institutet i Jakobstad och för stadens två arbetarinstitut.  

Byråkratin kräver sitt  

I dag jobbar Wava, YA, Novia och medborgarinstituten med gemensamma timlärare och köptjänster. När Johan eller någon annan jobbar för grannen, fakturerar man helt enkelt antalet timmar. 

Utmaningen med delade lärarresurser är främst byråkratin. Faktureringen mellan organisationer inom staden Jakobstad fungerar, men det blir genast svårare när man korsar kommungränser. Och några strukturer för att för att kunna dela en lärartjänst mellan två kommuner finns i dagsläget inte. Olika kollektivavtal och varierande behörighetskrav kan också ställa till det. På YA heter det till exempel att en anställd lärare ska ha pedagogisk kompetens samt treårig branscherfarenhet, medan till exempel medborgarinstitut har lägre behörighetskrav. 

– Det här är saker som går att lösa, bara viljan finns, säger Bo-Anders Sandström. 

Både han och Brita Brännbacka-Brunell ser samarbetet och delningen av personalresurser som självklart och nödvändigt. I många fall är det Wava-institutet som drar störst nytta av att det finns pedagogiska resurser att använda sig av, men samarbetet fungerar även andra vägen. 

– Utan samarbetet med Wava skulle vi ha svårt att få ihop lärarpusslet kring musikutbildningen. Att hitta någon som till exempel vill ha enbart 1,88 veckotimmar för ett visst instrument är nästan omöjligt, säger Brita Brännbacka-Brunell. 

Just nu handlar delningen av resurser främst om musiken, helt enkelt för att det där är enklare rent praktiskt att dela utrymmen.  

Brita Brännbacka-Brunell, utbildningschef på Yrkesakademin i Österbotten. 

”Hitta synergierna” 

Utöver lärarbyten ordnar utbildningsaktörerna gemensamma evenemang, personalträffar och utbildningsdagar. Det finns även en övergipande nivå i form av en regional samarbetsnämnd för kommunernas ledande politiker och tjänstemän, regionala träffar för cheferna för småbarnspedagogiken och bildningsdirektörerna samt paraplyorganisationen Norra Ligan för nejdens medborgarinstitut, som bland annat hittat synergier kring administrationsprogram och utarbetat gemensamma riktlinjer kring anställningar och kursavgifter. 

Bo-Anders Sandström är också rektor för stadens två medborgarinstitut, vilket tillför ytterligare en dimension. Och det är kanske just inom medborgarinstituten som situationen är mest utmanande. Han pratar om lärare inom konstämnen som ett slags lonely riders som åker runt lite hit och dit för att förhoppningsvis kunna samla ihop tillräckligt med arbetstimmar. 

– Hur blir det då med kontinuiteten och kvaliteten? 

Ekonomisk morot 

Det finns också en annan stark bidragande orsak till varför framtiden stavas samarbete – nämligen pengar. I förslaget till den nya lagen om grundläggande konstundervisning, som nu diskuteras, finns ett förslag om att knyta samarbete till fördelningen av statsandelar. Ett kriterium för att en kommun i framtiden ska kunna få maxbeloppet är att man kan påvisa samarbete kring konst och kultur, både regionalt och mellan olika inriktningar.  

– Det här kan vara den frivilliga morot som behövs för att ta samarbetet till en ny nivå. Och kanske samma modell även kunde fungera för regionens medborgar- och arbetarinstitut? Om vi tänker på Jakobstadsregionen finns det för tillfället bara några enstaka tjänster inom konstundervisningen. Bildkonsten till exempel har ingen egen tjänst, även om den år efter år lockar många barn och unga. 

Bo-Anders Sandström är inte rädd för att sticka ut hakan. Han vet att alla i första hand ser om sina egna hus, men vad om vi skulle slå ihop medborgarinstituten till ett enda stort, och ha muskler att anställa en gemensam ambulerande bildkonstpedagog eller till exempel en teaterpedagog. 

– Vi vet alla att resurserna för konst och kultur inte kommer att öka, så om vi vill ha de bästa lärarna, högklassig undervisning, ökad tillgänglighet och skapa en attraktiv och trygg arbetsplats måste vi våga fatta viktiga strategiska beslut. Och komma ihåg att det tar tid att bygga nya strukturer. 

Sonja Finholm, text och foto 

Utbildningsaktörerna i Campus Allegro 

Arbis och Työvis: Jakobstad har både ett svenskt och ett finskt arbetarinstitut, Jakobstads Arbis och Pietarsaaren työväenopisto. 

Wava-institutet: Erbjuder grundläggande konstundervisning i kommunerna Jakobstad, Pedersöre, Nykarleby och Larsmo. Har cirka 40 lärare och 800 elever. 

Yrkesakademin i Österbotten: Andra stadiets utbildning med cirka  200 anställda och 2800 studerande. I Jakobstad finns utbildningar inom visuell framställning och musik. 

Yrkeshögskolan Novia: Svenskfinlands största yrkeshögskola med cirka 375 anställda och 5100 studerande på fem olika orter. I Jakobstad erbjuds utbildningar inom konst och kultur.