”Folkmusiken viktig del av vårt kulturarv”

Mer kunskap, nya nätverk, tvåspråkiga studiestigar och ett nothäfte för pedagoger. Lägg dessutom till möjligheter att spela tillsammans – över språk- och åldersgränser. Projektet FolkmusikForum innebär ett stort lyft för folkmusiken. 

• Fakta – FolkmusikForum i Österbotten

  Vad: Projekt som stöder folkmusikundervisningen och ökar kunskapen genom att ordna tvåspråkiga studiestigar för folkmusikintresserade. 

  Målsättning: Att förstärka kompetensen inom musikundervisningen och den allmänna musikfostran. 

  Tidtabell: Den förberedande fasen avslutades i slutet av 2023 och fortsättningsdelen pågår till slutet av 2025. Den här delen genomförs som ett samarbete mellan yrkeshögskolorna Centria och Novia och består av planering och marknadsföring av tvåspråkiga fortbildningsmöjligheter inom folkmusik och tidig musikfostran. 

  Resultat: Fortbildningskurserna Kul med kulturarv!, Småbarns musikfostran: Verktygslåda, Musik och rörelse som tyngdpunkt i småbarns musikfostran, Instrument och musicerande som tyngdpunkt i småbarns musikfostran, Verktygslådor för musikundervisning och samspel, Skolans folkmusik samt Folkmusik och kraften i att spela tillsammans. 

Anni Järvelä tar ett stadigt tag om tramporgeln och bär ut den till hissen. 21 sådana ska med när deltagarna inom projektet FolkmusikForum ska spela tillsammans i Vasa. 

– Det finns inget behov av att träna på gym om man håller på med det här, säger hon och skrattar. 

Vi träffas i folkkulturcentret i Kaustby. I tre år har Anni Järvelä jobbat som projektledare för SKAPA-projektet FolkmusikForum, men det är här i det musikaliska hjärtat av Kaustby hennes rötter finns. På väggen i museet finns gamla svartvita bilder från början av förra seklet, där man ser hennes farfar och farfars far spela fiol. 

– Jag är uppvuxen mitt i kulturarvet. För mig har folkmusiken alltid varit en central del av den jag är och området där jag kommer ifrån, men innan spelmanstraditionen i Kaustby fick världsarvsstatus hade vi inga ord för det vi gjorde. Vi bara spelade, precis som många andra före oss gjort. Men det handlar också om sociala aspekter som diversitet, tillgänglighet och inklusivitet, en gemenskap kring musiken. 

Att nu få jobba med att ge folkmusiken större synlighet är med andra ord ett drömjobb: 

– Det här är ett projekt där jag kände att jag hade något att bidra med. Här får jag använda min bakgrund och mina erfarenheter från musikfältet. Forsknings- och utvecklingsvärlden passar mig bra just nu, och jag har också alltid tyckt om att undervisa, säger hon. 

Tramporglarna från folkkonstcentret i Kaustby ska användas på den stora gemensamma konserten i Vasa. Anni Järvelä får agera både projektledare och flyttkarl. 

Starkare strukturer och nya nätverk 

Utgångspunkten för projektet är att skapa starkare strukturer för folkmusiken. Det Anni Järvelä och hennes projektkolleger gör är att skapa nätverk – nätverk mellan musiker, utbildningsanordnare och kulturaktörer – men också att väcka ett intresse för folkmusiken och få in den i våra daghem, musiklekisar och skolor. 

– Folkmusiker är ju egentligen en minoritet i minoriteten. Hela kulturfältet ligger i marginalen, och i ytterkanten av det finns vi. Det här insåg jag väldigt tydligt när jag ledde ett skolningstillfälle för lärarstuderande vid Chydeniusinstitutet i Karleby. De fick en liten smak av folkmusik, sedan skulle de snabbt vidare och lära sig svetsa. Så ser många lärares vardag ut. 

Men projektets arbete med synlighet och satsningar på marknadsföring har gett resultat. Den stora konserten i Vasa med musiker från olika delar av Svenskfinland och Kaustbyregionen är ett bra exempel på nya samarbeten som skapats.  

– Förutom att skapa tätare samarbeten mellan olika aktörer i regionen handlar det också om att skapa tillfällen för musiker att få träffas och spela tillsammans, säger Anni Järvelä. 

Den andra stora delen är att skapa nya tvåspråkiga utbildningsstigar. I januari 2026 startar de första kurserna och utbildningarna som skapats inom projektet. Pilotutbildningar har redan genomförts och nu ser man hur ansökningarna ramlar in i jämn takt. 

– Det finns ett växande intresse för folkmusik. Jag tror att det delvis speglar den allmänna samhällsutvecklingen där allt fler vill hitta tillbaka till sina rötter och där värden som traditioner och hållbarhet blir allt viktigare. 

Anni Järvelä brinner för att hålla liv i folkmusiken som en del av vårt gemensamma kulturarv. Själv hinner hon för tillfället inte spela så mycket själv, annat än när hon plockar fram fiolen tillsammans med sina barn. 

• Anni Järvelä

  Vem: Projektledare för SKAPA-projektet FolkmusikForum, tillsammans med Kenneth Nordman från Novia. Jobbar på FUI-avdelningen vid yrkeshögskolan Centria. 

  Bakgrund: Född och uppvuxen i Kaustby. Klassisk violinist och violinpedagog, som började sin karriär med att spela i symfoniorkester. Har också bott och jobbat i Umeå, och vid musikinstitutet Wava i Jakobstad. Även känd som mångårig programansvarig för Kaustby folkmusikfestival. 

  Aktuell med: Kommer att jobba vidare med nya projekt inom samma område – levande kulturarv och utbildning. Har också precis inlett doktorsstudier inom musikvetenskap, på temat kulturell hållbarhet inom högre musikutbildningar. 

Anni Järvelä lyfter några siffror som illustrerar det hon säger: Sommaren 2025 deltog 350 barn i Näppäri-kursen i Kaustby, och över 200 i södra Finland, och på folkmusikfestivalen spelade över 600 barn tillsammans. 

Utbildningarna förverkligas av yrkeshögskolorna Novia och Centria. Novias del riktar sig till klass- och musiklärare inom grundskolan, men även lärare inom grundläggande konstundervisning och den fria bildningen kan ha nytta av verktygen. Centrias kursutbud riktar sig främst till de som jobbar med småbarn inom småbarnspedagogiken eller musiklekisar och församlingens musikgrupper. 

– Vi har varit väldigt tydliga med att det är praktiska verktyg vi vill lära ut, saker som pedagogerna har nytta av i sin egen vardag. Man behöver inte vara någon expert, utan det räcker bra med att vara intresserad. 

FolkmusikForums samkonsert i Vasa hösten 205 samlade hundratals barn. 

Foto: Kenneth Nordman 

Spelar tillsammans – på två språk 

Tvåspråkigheten är stark i projektet. Här spelar finska barn med svenska, utan att ens reflektera över vilket språk det pratas mellan låtarna. Ett annat konkret resultat är ett tvåspråkigt nothäfte med verktyg för småbarnspedagoger. Anni Järveläs kolleger Kenneth Nordman, Petrina Lindqvist och Jenny Backman-Pråhl på Novia håller som bäst på att sammanställa 15 kända lokala sånger och musikstycken. Utöver noter och texter innehåller handboken också lekbeskrivningar. 

– En del av sångerna finns färdigt på båda språken, och resten har vi översatt, säger Anni Järvelä, som själv är tvåspråkig. 

Hon har vuxit upp i det finska Kaustby, men har en tvåspråkig mamma med rötterna i Korpo. 

– Jag har också präglats mycket av den svenskösterbottniska folkmusiken, och förstås av influenser från den skandinaviska traditionen. 

Hur är det då om intresset för folkmusik väckts – var ska man börja? 

– Kom med på någon av våra utbildningar, säger Anni Järvelä, och tipsar samtidigt om materialbanken Nordic Sounds (nordicsounds.info). Där finns bra material. 

– Och om du ännu inte bekantat dig så mycket med folkmusik rekommenderar jag att lyssna på det finska folkmusikbandet Frigg, eller den finlandssvenska gruppen I Fäälan. Här har du folkmusik i sin renaste form. 

Medan vi pratar kommer hennes pappa Mauno Järvelä in för att hjälpa till med tramporglarna. Han passar samtidigt på att stämma en av dem. 

– Just den här härstammar från den amerikanska armén. Vi fick tag på dem via en kontakt jag har. Efter tre månader på ett lastfartyg kom orglarna äntligen hit, och de visade sig vara i riktigt bra skick. Bara lite småfix krävs, sen är det bara att börja spela. 

Mauno Järvelä ställer i ordning tramporglarna inför nästa konsert. 

Sonja Finholm, text och foto