Cirkuskonst - en mångsidig konstform som lämpar sig för alla

I Finland finns idag sex cirkusskolor som åtnjuter statsunderstöd inom ramen för grundläggande konstundervisning. En av dessa är Circus Helsinki i Helsingfors, där undervisning också ges på svenska.  Amanda Lindberg från Helsingfors började studera vid Circus Helsinki när hon var 5 år gammal och höll på med den hobbyn ända till gymnasieåldern.

– Som liten deltog jag i “sagojumppa” eftersom jag tyckte om att röra på mig och ta plats. Att jag bytte till cirkus var en ren händelse. Mina föräldrar ville att jag skulle ha en hobby på finska och eftersom de råkade känna Martina Linder, som grundat Circus Helsinki, så bytte både min syster och jag över till cirkuskonsten. På den tiden fanns det inga skilda svenskspråkiga grupper, men i början var Martina en av ledarna och då talade vi förstås svenska med varandra.

Bild från Circus Helsinkis arkiv.

Som att vara klasslärare

Idag studerar Amanda vuxenpedagogik vid Helsingfors universitet och undervisar vid Circus Helsinki. Hon är ansvarig lärare för den svenska undervisningen men leder också finskspråkiga grupper. Någon egentlig ledarskapsutbildning har hon inte gått, men hon har förstås stor nytta av att själv ha hållit på med cirkuskonst i 12 års tid. 

– Att undervisa cirkuskonst är lite som att vara klasslärare. Jag behärskar alla grenar men är kanske inte helt specialist på någon av dem, även om jag har mina starka sidor och specialintressen.

Amanda står på händerna.

Cirkuskonsten lämpar sig för alla

Normalt ingår två åldersklasser i en grupp, men eftersom de svenskspråkiga eleverna är så få, så bildar de en helt egen grupp. 

– Det innebär att jag i den svenskspråkiga gruppen har elever som är 7–12 år. Jag följer förstås läroplanen i den grundläggande konstundervisning med dem, men jag måste ta hänsyn till varje elevs ålder, utgångsläge och nivå och individualisera undervisningen.

En stor del av rekryteringen sker genom att skolans elever tar med sig sina kompisar. Somliga elever har en bakgrund inom gymnastiken men för att börja i cirkusskola behövs inga speciella egenskaper. 

– Cirkus som konstform passar de flesta. Vi har motoriska barn, men också sådana som kanske inte är så rörliga av sej. Vi undervisar barn med koncentrationssvårigheter och barn med särskilda behov. I många sporter gör de fysiologiska skillnaderna att flickor och pojkar tävlar i skilda grupper. Hos oss är könet irrelevant och det poängteras uttryckligen att inga särskiljningar skall göras på grund av kön. Dessutom är cirkusen i grunden ingen tävling utan en väldigt inkluderande konstform – alla får plats. 

Varje vår arrangerar man en uppvisning och inför den övar man på allt från hur man skall göra entré och le mot publiken till hur man skall hålla reda på programnummer för att veta när det är ens egen tur att stå på scenen. Men precis som i många andra konstformer så är repetitionen a och o. Speciellt med nybörjarna, allt för att också garantera säkerheten.

Bild från Circus Helsinkis arkiv.

Mångsidig konstform

Efter 12 år av 12 timmars träning per vecka, dessutom i de mera krävande grupperna där man också uppträdde, slutade Amanda cirkusen på hög nivå och övergick till att enbart undervisa. Men det som cirkusen gett henne finns kvar.

– Jag har fått umgås med människor med olika bakgrund, tankar och värderingar. Intresset för att röra på sig sitter i och jag är grymt bra på att planera och få saker gjorda, konstaterar Amanda, som parallellt med studier i cirkuskonst också gått i Musik- och kulturskolan Sandels, med  sång, teori, kör och band på programmet.

– Cirkus är en mycket mångsidig konstform. Jag lärde mig inte enbart en massa trick utan hade också lektioner i dans och teater och blev van att uppträda för publik och improvisera. Det är sådant som jag alltid har nytta av.

Bild från Circus Helsinkis arkiv.