Finlandsmodellen i bildkonst

Nykarleby

I Nykarleby ansvarar ungdomsledaren inom kultur och fritid, Katarina Östman, för Finlandsmodellens verksamhet. Man har frågat skolorna och eleverna hurdana klubbar de vill ha och ordnat bland annat mellanmåls- och bollklubbar. Men det har också funnits utmaningar.

– Skolorna har också fått lokala hobbyverksamhetspengar så vi har inte ens kunnat göra av med alla de pengar som vi sedan också fått från Finlandsmodellen. Största problemet har varit att hitta ledare som kan dra de olika kurserna genast efter skolan, berättar Katarina. 

Ett annat problem är att man inte får använda medlen till skolskjutsar, men på en ort som Nykarleby behövs det många skolskjutsar och avvikande tider efter klubbarna och de kostnaderna måste staden ändå stå för. 

– Det skulle inte skada med mera långsiktiga lösningar och satsningar på både elevernas och personalens välmående. Eller varför inte kanalisera Finlandsmodellens pengar genom stadens kulturläroplan?

Jakobstad

– Vi har barn som står i kö för att få delta i verksamhet och även timanställda bildkonstlärare som gärna skulle ha mera undervisning, men vi har inte ekonomiska resurser att åtgärda detta. Jag skulle gärna se att man skulle få mera kontinuitet och kvalitet i verksamheten, säger Malin Simons, bildkonstlärare vid bildkonstlinjen Balatako som verkar under Wava-institutet i Jakobstad.

Finlandsmodellen skall vara frihet att välja hobbyverksamhetsform, men det hindrar väl inte att man samarbetar och bjuder ut något spännande projekt. 

– Medlen från Finlandsmodellen för hobbyverksamhet kunde gott användas till en helhet kring något bestämt tema och mellan flera aktörer, som sedan resulterar i en presentation av något slag.

Ingå

Förutom gruppundervisning och familjekurser i bildkonstskola leder Outi Korhonen i Ingå också konstklubbar i några lågstadieskolor. Det sker inom ramen för Finlandsmodellen.

– Verksamhetsformen har sina för- och nackdelar. Jag var till en början orolig att dessa kostnadsfria skolklubbar skulle ta elever från konstskolans egen undervisning, men det har snarare gått åt andra hållet. När eleverna fått prova på klubbverksamheten i skolan, så har flera fått mersmak och sökt sig till Konstskolan. Där får de arbeta än mera koncentrerat och fördjupa sig. Men som konstlärare, men också som mamma i en familj med låg inkomstnivå uppskattar jag förstås att alla barn har en möjlighet till avgiftsfri hobbyverksamhet.  

Pargas

Våren 2021 tog man från Pargas stad kontakt med Åbolands Ungdomsförbunds (ÅUF) verksamhetsledare Tove Salovaara. Det hade kommit fram att många grundskoleelever  önskade ha bildkonst som hobby. Under ÅUF fungerar även Åbolands Bildkonstskola KonsTila. 

– Staden ville samarbeta med aktörer som hade en färdig struktur och som dessutom kunde reagera med kort varsel. Men visst blev det bråttom! Eftersom våra egna grupper var fulla och den befintliga personalen inte kunde  ta sig an flera grupper måste vi hitta en lärare som kunde ta sig an klubbarna på hösten, berättar Stella Tiisala, programansvarig bildkonstlärare vid KonsTila.

Läsåret 2021-22 arrangerade KonsTila tillsammans med en annan aktör  Konstmixklubbar vid två skolor - en på finska och en på svenska. I Pargas har de olika ämnena inom grundläggande konstundervisningen ett nära samarbete. I det här fallet ledde det till att eleverna inom ramen för Finlandsmodellen på hösten hade hantverk, som ordnades av Åbolands Hantverks verksamhetsledare Eliisa Riikonen på hantverksskolan, och på våren gick de över till bildkonst.  

– Det är också bra för barnen att få pröva på flera konstarter, konstaterar Stella.

I början var hon, precis som mången annan lärare, rädd att klubbverksamheten inom Finlandsmodellen skulle medföra elevbortfall från konstskolan. Ett par elever har sagt upp sin plats och lämnat konstskolan för att fortsätta i den avgiftsfria Konstmixklubben. 

– Men det var inte så många som jag befarade. De flesta inser ändå att man har större möjligheter att fördjupa sig inom ramen för konstskolans verksamhet. Men till exempel för ett barn med ett främmande modersmål kan det vara nästan bättre att ha sin hobby som klubbverksamhet. Inom grundläggande konstundervisningen är det mera schemalagt och aningen striktare eftersom vi ju har en läroplan som skall följas, trots att vi förstås i allt vill vara elevcentrerade. Det återstår att se om det blir elevbortfall i konstskolan den dag föräldrarna inser att klubbarna inom Finlandsmodellen är gratis.

Mest glad är Stella trots allt över att man i Pargas uppskattar kultur. 

– I Pargas har vi en kulturchef och ett gott, fungerande samarbete mellan staden och grundläggande konstundervisningen. Det är något som vi också i fortsättningen vill värna om!