Dansen kan stöda inlärningen

Danslärare Solveig Ekholm vid Musikinstitutet Arkipelag har lång erfarenhet av dansundervisning, såväl på institutnivå som inom den grundläggande utbildningen. I närmare tio år undervisade hon dans vid dåvarande Samppalinnan erityiskoulu i Åbo. 

– Det var en brokig skara elever i åldern 7–15 med såväl koncentrationssvårigheter som beteendestörningar. Danslektionerna var frivilliga, men för många blev de småningom en orsak att komma till skolan. Visst var det ett otroligt stort steg att uppträda med en dans framför kompisar och hela skolan. Processen var ofta kantad av drama och spänning. Men efter en slutproduktion var alla stora vinnare och självförtroendet hade vuxit igen.

Samarbete 

Tillsammans med en pojkgrupp i årskurs 9 gjorde Solveig många danser och i samarbete med dansare från Arkipelags danslinje deltog man till och med i en koreografifestival för unga dansare i Sankt Petersburg. På grund av inbesparingar drogs klubbarna dock in vid skolan.

– Det är synd, för också enligt lärarna har man i undervisningen stöd av dansen. För elever som har svårt att sitta stilla hela dagen gör det gott att få röra på sig och för barn med särskilda behov fungerar dansen synnerligen bra som hjälp vid inlärning. Man kan till exempel öva engelska genom att dansa, det matematiska stöds genom rytmer och i koreografier medan geografin kan tas fram i  olika folkdanser. 

Dansen kan också fungera som en bro till samhället och underlätta anpassningen till ett nytt land. Bland eleverna fanns många med invandrarbakgrund och Solveig har även haft förmånen att få ordna dansundervisning vid ryska kvinnoklubben i Åbo, där hon tillsammans med barnen gjorde en hel dansföreställning. 

Hela skolan dansade

Men dansen är ett välkommet inslag i vilken skola som helst. Tack vare bidrag från Svenska Kulturfonden drog Solveig en hel hösttermin danslektioner vid Kirjala skolan. Alla skolans klasser dansade en gång i veckan.

– Visst möter man i början motstånd och en del elever säger att de aldrig tänker dansa. Men när man jobbar med en slutproduktion, har ett mål i sikte som man gemensamt strävar till så brukar motståndet försvinna i samma takt som dansen går framåt.

Till vardags jobbar Solveig som lärare på danslinjen vid Musikinstitutet Arkipelag. I början av sin lärarbana undervisade hon på många olika platser i skärgården. Då var det bra med en bred utbildning i bagaget, så att man kunde erbjuda allt från balett, nutida- och jazzdans till step-, show- och streetdans. Idag undervisar hon främst i Pargas och rätt mycket balett, men i de så kallade tävlingsgrupperna får hon ännu använda sig av alla olika dansformer. 

Samarbete med lokal författare

Vartannat år ordnar danslinjen en större föreställning, ofta i samarbete med någon av de andra kulturskolorna i staden. På våren börjar man planera och ansöka om bidrag. På hösten inleds övningarna och följande vår är föreställningen klar. Konstskolan KonsTila bidrar ofta med scenografi medan musikinstitutets elever har hand om musiken. Ibland skriver ungdomarna egen musik, ibland spelar de live på scenen och i vissa fall kan musiken komma från band. 

Man samarbetar också med lokala författare. Danssagan Aldoga baserade sig på Olli Kuusistos bok Prinsessan Aldoga medan Solveig till föreställningen Making of catballet omskrev Kuusistos saga Skärgårdens kattbalett så att den passade dansen, allt med författarens godkännande förstås.  

– Genom att samarbeta med andra lär man sig enormt mycket. Man lär sig av varandra och får nya vänner allt medan man stiftar bekantskap med andra konstformer. Det är en rikedom, såväl för lärare som för elever. 

Alla foton från föreställningen Aldoga